stora tankar i lilla bergoch-dalbanan.

Jag vet inte riktigt, om det blivit bättre eller sämre. Jag vet bara att jag snart ligger på noll igen, att jag inte vet vad som är in eller ute. 
Inte vet vem jag är, eller vem jag tror att jag är.

Att alltid bli sed som en vägg. Att aldrig riktigt fatta något som alla andra verkar tycka är självklart. 
Ingeting är omöjligt, allting verkar bara omöjligt. 
Någon dag kommer du också att bli något. Kanske ha fler vänner som vill kännas vid dig än vad du har fingar på handen. Kanske att någon tänker på dig när det är dags att gå någonstans och du slipper gå en halvmeter bakom alla och försöka övertyga dig själv om att du finns innan du kan övertyga någon annan. 

Skulle jag försvinna en vecka skulle ingen märka något, det är mitt eget fel.
Allting är mitt eget fel.

JAg är sönder stresad just nu och röd för vad som ska hända om jag säger nej, även om jag redan har gjort det en gång, Och nu börjar jag bli rädd för konsenkvenserna. Fats ingeting komme rhända, jag stresar upp mig i onödan. Och jag gör ingeting åt mitt stresande för jag orkar inte, betugs hetsen sen högstadiet ligger kvar som en tjock jäkla hinna som ingeting tränger igenom.

Ja allting från högstadiet ligger kvar, det är inte bra.

Jag tänker fortfarande förmycket. INte så konstig egentligen.

Nej jag måste sluta stresa snart. Det blir min död.  

Stora tankar i lilla berg-ochdalbanan

Jo jag är dålig riktigt jävla usel.
Ja jag har fått en insikt.. Ja det kom som en blixt frå klar blå himmel.

När det går bra förandra glömmer dom bort en, eller så är det mej det är fel på.
Jävla tråkig. jag vet om det, dte är mitt eget fel.
<dömd att misslyckad. JA dte är nog så. Dömd att misslyckas. korkad och ful, jävligt äcklig. Besevisser äckliga unge. Okej jag förstår er.

"vilken jövla löng at dte ska va en bästa tid"

Det är speciellt kul när man vet att man blir ratad, det är kul att man sitte rme doflk och dom inte ser en. Att ingen någonsin ser en någongång.
Ja det var ju okej i början att prata om det öppet men sne när det började närma sig så blev det en fin ring och sen gick dom ifrån mig. Ja jag får inte ens vara med och prata med folk längre. Jaha är jag så jävla tråkig?
Kul att alla kommer ha något att prata om på måndag alla, ja synd om oss som inte blev bjudna.

Det är mitt eget fel egentligen. Det vet jag, man kan alltid göra ngot åt sina problem. Jag gör inte det, klart jag r dömd att misslyckas då.

Men jag undrar ändå. Varför

Annars är det väl:
Its a good day to die today 


Stora tankar i lilla bergoch-dalbannan

"Alla mår dåligt och alla mår skit, hål det där för dig själv och ditt usla liv"

Ibland blir allting uppochner.
Ibland undrar man vad det är för vänner man har. Ibland börjar man själv undra om livet verkligen är värt och leva. Eller jo det är dte mycket kan fortfarande förändras.

Ett telefonsamtal igår som varade i tre timmar. INgen blev klockare jag hoppas att personen i andra änden blev gladare såg någon mening i det.
Jag var inte rädd innan. NU är jag livrädd.
Det skulle vara skönt att säga att nu kan dte inte bli värre, jo det kan det. mycket värre.

Varför? Det är inte okej att mina vänner försöker ta sina liv.
Åhh... jag vill inte. Jag orkar inte.

Igår var det ganska lungt, inatt blev jag väldigt ledsen idag har allting bara varit skit.
Jag har nog aldrig kännt mig mer ensam samtidigt som jag har haft massor människor runt mig.

Det är nu man börjar undra vad man själv är för person. Är jag så jävla värdelös. Jag har fan knappt några vänne roch dom som finns kvar, nej jag hatar det.

Jag är socialt rädd, allting har satt sina spår. Jag är ganska misslyckad. Sen någon kom och förstörde mitt liv.Tacksomfan. Ni lyckades, jag är jävligt dålig. Jag har insett det själv. Det var ju det ni ville. 


stora tankar i lilla bergoch-dalbanan

Jag skulle kunna ta över världen.
Om jag orkade.
Jag skulle i prencip kunna göra vad som helst.
Om jag orkade.
Eller som vi säger här nere pallade.

Det sista jag behöver nu är folk som säger att jag kan och är bra.
Jag måste få komma på det själv. 
Annars kommmer jag smått gå under.  

Nu är det lov. och det har jag gjort mig förtjänt av, och det är bara jag som fått vg på kulturhistorian alla andra es1:or fick mvg. Så bra är jag.
Men jag fick i alla fall g på matteprovet.
Nej prov suger.
Mest bara för att jag är så jävla dålig på att skriva dom.
Men det kan jag ju inte råför att jag alltid lyckas få hjärnsläpp och prestera skit varje gång det näms ordet prov.


Nej. nu är det lov.
Och jag ska låna en ny sax som jag förmodligen kommer köpa.
Bye bye Ture. Han tar dock skilsmässan lite hårt och det kommer jag också göra. När det väl är dagsatt lämna tillbaka honom.
Men den nya kommer vara så mycket bättre.

Nästa måndag kommer amk till orkester och på tisdag är dte uppsjungning på kören. SYND att han som sätter mitt betyg har dom svåra körlåtarna som är småtråkiga.

jag har blivit dålig på att fotografera. Därför ska jag leva med min kamera denna veckan och se vaddte leder till.
Ibland börjar jag undra varför jag köpte en kamera egentligen.
Det mesta blir bara skit nu för tiden.
Konstig ordföljd eller är det sammansatt?

Det värsta med helgdagar är att jag alltid har ångest över dom. Vad fan ska jag göra?
Nej jag har inte tur i det socialla livet utanför skolan. Det är ganska platt och tråkigt.
Jag kanske är ganska platt och tråkig. hmm...
Kan vara behöver inte vara.

stora tankar i lilla berg-ochdalbanan

Nytt tänkade.
Jag vet inte.
Jag tänkte skirva att jag har börjat tänka stort, på sätt och viss har kag det jag har tänkt lite me rän just bara här och nu.
Jag har tänkt på framtiden.
Vad fan vill jag göra då?
Efter gymnasiet och lumpen.
Jag kommer säkert fastna inom militären och bli löjtnad och börja använda militärord och meningar. Jag kommer häsla alla välkommna på min femtioårs fest och be folket gruppera sig vid borden.
Eller så blir jag dagisfröken som mina förra klasskompisarn trodde.
Nej förmodligen kommer jag inte bli något av det, det är bara vilda desperata visoner som flyger omkrig i huvudet på mig bara för att jag inte vet.

Vad vill jag bli?
Varför spelar jag i skolans storband? Jag är ju skitdålig egentligen men låtsas inte om det förmdoligen för att jag är ensam tjej och det är något i min femenistiska bit av hjärnan som säger "vafan Klara du får inte ge upp det här" du är inte ensam du är bara envis som bob hund sjunger, jo fan så är det.
Det finns säkert tusen tjejer som vill men inte pallar med grabbarna.

Nej jag vet faktiskt inte vad jag vill bli eller ska göra.
Musikhögskola? Nej faktiskt inte det låter skittråkigt. Helt fel grej för  mig.
Folkhögskola? jo fridhem har man ju hört om tjejlinje. jazz inriktning jo jazz är kul och bra men. Äsch ajg vet inte.
Polishögskolan någpot jag har finderat på i kanske två år lite från och till. Men nej jag vill nog hålla på me dmusik i alla fall. Eller kanske media radio det älskar jag ju. Ja varför inte radio. eller fast nä... jag och jurnalistik går nog inte ihop.

Syster spelar med billie och drömme rom radio jobb.
Bror vill bli Ben Stiler.
Faster säger att det nog kommer bli något kreativt om oss.
Här sitte roch jag och undrar vad i helskotta jag håller på med. Vaddå musik, jo det är det bästa jag vet men, äsch dte bli komplicerat och jag kan nog inte gå bättre gymnasie och få bättre utbildning för musik känns ändå rätt just nu. även storbandet men framtiden gör mig lite smått förvirrad.

Det är meningen att jag som 15 åring skulle bestämma vad jag skulle viga mitt liv åt. Det blev musik och någon mening måste det finnast i det. men en 15 åring vet inte så mycket och just nu vet jag ännu mindre. Och varför jag inte vet vet jag inte.

jag ska nog sluta tänka på framtiden. Det blir som det blir och det mesta kommer ordna sig.
Annars kan man ju alltid starta en modeblogg eller skirva en hitt låt som man kan leva på resten av livet.

storatankar i lila bergoch-dalbana

Grattis Klara!
Du har börjat bygga upp en bra tillvara. Du är nu stabil.
Jag skulle säga att du nästan är på topp, även om självförtroändet sjunker ibland innan saxlektioner på skolan. Men det är något vi får öva på. Du är inte så jävla dålig.
Du är inte sämst och folk tycker om dig. Dom skrattar till och med med dig och du själv tycke rdu är rolig. du lyckas vara bra på något.

Jag borde få medalj.
Jag älskar mig. För tillfället.

Jag tror detta är första gången jag har blivit tjockare utan att tänka på att jag är tvungen att göra något åt det. Det känns bra. Det nya jag en gladtjockis. Fast det är väl inte så jäkla kul att vara tjock men jag pallar verkligeninte bry mig.
INte just nujag trivs med mig själv. Jag lever på dessa tre år jag har framför mig. Jag älskar människorna jag älskar musiken jag älskar Ture (saxofon) me rän någonsin.
jag är på g.

Jag är med i leken igen.

stora tankar i lilla berg-ochdalbanan

Klara don´t makes the days,but if she do it´s probebly be the best days in the world.

Jag mår bra och har något att leva på. Två bra dagar i rad mer kan man inte begära.
 
Jo bob hund, okej mitt liv är fulbordat eller jag behöver inte gå på fler konserter. Så känns det det, toppen är nådd.
En jäkligt varm eftermiddag/kväll/natt med Maria i Hlesingborg, kan inte så mycket slå.
Rittar först på Amanada Jensen som en liten uppvärmning, Sattos och köa längst fram till Bob hund när jill Jonasson började soundcheka. Jodå hamndade i ett samtal med dam från karlshamn som blev väldigt ointrsesant att prata med efter ett tag. Sen en mamma med son under jill jonsson. När jill Jonsson nästan är slut hamnar vi i samtal med tre.fyra tjejer som tyckte om Jill Jonsson lika mycke tsom vi tyckter om bob hund.  Jo så kan dte gå när man är i Helsingborg.

Längstfram på en bob hund spelning. Vad mer kan jag drömma om?
Roligare blev det när alex(sander) från bforumet kom frma till mig och frågade "Klara, va?" jo då så kan det gå väldig trevlig påg. Har dock aldrig snackat med honom innan.

Sen blev dte bob hund ut av bara hevete.
Tappade dock Maria och Alex(sander) när jag höll på att kvävas av trycket.
 Stötte på en trevlig prick när jag skulle dricka vatten som så snällt sa "dammerna först" när han fick vattenglaset. Jo man tackar.
Kom längrebort och fick mer andrum. Ja ja man ska nog inte beskriva mer dte blir tjatigt.

Träffade i alla fall Alex(sandra) efter konserten, köpte mig en bob hnud tröja också. : )
Jag hoppas nu innerligt att jag får bort svettlukten från min gröna.

jag skulle kunna säga att mitt konsertseände är fullborfat, men än har jag mycket kvar att se, som bob hund på popaganda.

Undebar dag två var idag då det blev besök i Barnens by, på grind. Där man möts av en Theres som ger en mat, en Förvånad men glad rasmus, deras nya ung i sommar (som tydligen inte nådde upp till min satta ribba) och en jätteglad Simon. 
Simon gjorde min dag kan man säga. Har nog aldrig fått ett sånt glatt välkomnande. Sen sat jag på en tom grindstuga  fika och snacka skit med simon. man känne rsig ganska handlingsförlamad när man inte kan hjälpa till med något för man inte jobbar. Dock fick jag säga till vissa föräldrar att skriva ut barnen.
Härligdag.  Avslutades med en malmö sommar scen Jaqee konsert i pildamen med maria och malmö slog kalmar med 3-2.

Jag har kommit på att min hjärna är i oform. Jag börjar få ångest införgymnasiet om jag ska fortsätta att sluta tänka.
Någonting negativt finns ju alltid.


stora tankar i lilla berg-och dalbanan

Jag var stabil, jag var väldigt stabil. Jag var på topp. I två veckor, sedan kom jag hem.

Jag sjukner alltid så jävla lågt så fort jag kommer innan för dörrarna.
Jag är främande för mitt eget hem.

Inte blir det lättare för att jag inte har så många vänner och alla är bortresta samt en mor som tycker jag har ett världelöst liv.
"ring någon, alla din vänne rkan inte vara på semster" Jo alla är iväg. A är hemma hon jobbar dock, jag känner henne hon orkar inte (oftast) träffas efter en arbetsdag.
Mamma blev sur och skrek att jag skulle gå ut och skaffa vänner, jo jag tackar vart fan då?
Det är inte att gå ut längre och skaffa vänner, hitta folk att hänga med. 
Speciellt inte när det gäller mig, misanpassad som fan, förmodligen är det inte mitt fel att jag inte passar in, eller jag tycker det. Förmodligen är dte mitt fel att jag blivit misanpassad, fel ställe fel plast fel personer.
Samtalet fortsatte "ja men alla i din klass kan inte vara idioter?" Nej men om det sista dom säger till mig är "hej då nu kommer vi förmodligen aldrig mer ses" och man ändå har varit bra vänner under tre år så tro fan inte jag kommer lyfta ett finger för att hålla kvar vänskapen. Så vi kan samanfatta den frågan med, jo tydligen var alla idioter. (det sa jag dock inte)
Hon smälde igen dörren och gick, tänkte nog att jag borde skaffa mig ett liv och vara glad.

Sen fortsätter tjatet om Spanine, kalla mig bortskämd, men det är inte kul att åka bort långt bort när man tycker det är obehagligt.
"varför är det obehagligt?" (jävla fråga är varför, varför tycker du spindlar är obehagliga? jo man kan inte riktigt säga varför dom bara är det)
Jag tycke rinte om att åka så jävla långt bort att jag måste spendera fyratimmar på ett flygplan dte är forlångt bort. Jag känne rmig obekväm så långt hemifrån, jag känne rmig bara streesad av att gå omkritng i en stad där jag ine förstår ett ord och inte klna ta mig fram ordentlig.
Ligga på en strand gör mig streesad. Alla tror att dom kopplar av men bara streesar runt hella tiden.
Faktum är att jag hatde samma känsla när vi skulle till portugal. Jag är inte bekväm.
Vi kan ta med ett par obekväma skor också så blir dte grädde på mosset.
Min sista semester med familjen blir till ett ställe där jag 1 redan har varit på en gång i två veckor och 2 känne rmig sjukligt obekväm på.
Vad är det för fel med en hederlig lite stuga i skogen?
Nej tyck att jag är dum i huvudet och bortskämd, men jag vill inte. Det vet folket, jag måste.
Ungefär som att tvingas gå nian en knyten näve i fickan och ett leände på läpparna.


Funderar på vad man ska gör amed sig när ens mamma säger att man är har ett värdelöstliv och är värdelös.
Är det inte bekräftningarnas bekräftning?


stora tankar i lilla berg-och dalbanan

Någonting skulle jag kunna göra för att få denna dagen lite mer intresant. men, icke då.
En studiedag så här en vecka innan vi slutar spenderades utomhus med filmtitning i trädgården.
Lökade på ett uppblåstbart liggunderlag i halvskugga. (jag brände låren som satan upptäkte jag nu, har dock absolut inga färgpigment alls i mina vader.)
Någonting gjorde jag mer ockås idag jag lökad ei soffan och glodde på tv, efter som dte inte fanns något vettigt pogram kom jag til svt 24 där jag såg Jonas Gardell. Föreläsning om hans böcker "om gud", intresant, jo svt har bra grejer det har jag alltid sagt. 

Idag är det en vecka kvar, sen är jag inte skolpliktig längre. Det känns jäkligt gött och gansak konstigt märkligt långt borta från nuet. 
Jag kommer bli lite mer fri även om man går gymnasiet. jag kan satsa på det jag vill. 
Jag kommer lämna det mesta bakom mig, eller försöka i alla fall.
Jag ska ta mig i kragen kanske vi ska säga. Det är klokast.

 

stora tankar i lilla berg-och dalbanan

Man skulle kunna säga att jag håller på att reda ut någonting.
Vad vet jag inte. Men utredningsarbetet går framåt. Fort fram.
Någonting som har gjort att jag inte känner samma självhat lika ofta. Något som gör att jag kan börja ta ut min ilska och berätta hur det egentligen ligger till.
Hur jag ända sedan jul inte har trivts i min klass och mest gått och mått illa över allt.
Hur jag på någotsätt har kunnat aceptera det för mig själv att jag nog inte har varit dne jag trot att jag varit. Att jag alltid har varit en väldigt liten människa. Fast det är jag väl fortfarande men jag var mindre innan. Att vissa att Nä nu mår jag inte heller särkilt bra. Och få folk att se det.

Någoting går framåt sonm en tickande klocka. Det är ju posetivt.

Social.
Ett fint ord för tillfället.
Att vara social. Att träffa folk. Att folk hör av sig och man sjävl inte behöver jaga. Utan att få ett sms "hej det var länge sen, vad gör du idag?" och inte bara prata en massa skit och bara "nej men blabla, jag vet inte men jag kan inte  jag ringer nästa helg " och sen hörde man inte mer från den personen och upptäker att hon var med den och det och dom känne rman och skulle mycket väl kunnat joina men det är ingen som tänke rpå att fråga.
Att bli medbjuden, att ha folk som tycker ja, men följ med du är trevlig.

Även om det känns hopplöst ibland så går det framåt. Jag är snart borta, jag ska snart göra något nytt.
Det känns jäkligt bra. Det känns som det börjar gå framåt.

Sen är det siesta på torsdag. Det blir nog skoj, även om det är jäkligt kallt att sova i tält.
Och ibland hatar man att man är kvinna och bara massor bajs och alltid när man är borta ohh gha...
Fast dte funkade ju sist fast det var ju iförsig inte samma sak.


Nej idrotts grej var det ja. Analysera din hälsa jo tack, den är väl bra.
Ska man ta med allt det där hatiska man känne rför sin kropp, dte måste ingå i hälsan? Att se synd ut.
(nje jag tänkte inte ens tanken egentligen inte med den idrottsläraren vi har nej låt mig och mina tänakr och bilder av dne vara så kan han få att jags rpinger en gång i veckan och cyklar och tränar och ja allt det där.)


stora tankar i lilla berg-och dalbanan

Ett arbete.
Ett arbete till. Ett som jag inte roka rmen måste som nogån lämnade över på mig bara för att personen inte orkade själv förmodligen.

Jag är jävligt trött.
Kan bero på att jag har bränt mig och ser ut som en kräfta på halva vänster armen, nacken och undernhalsen.
Sen att jag inte sover tillräkligt.
Att jag inte tänker och orkar skriva upp saker. Att jag trodde att veckan blev bra, två dagar räkte den glädjen.
 Underbart, att äntligen tro att det blir något bra. Men så bra kan dte inte gå. Nej då. Någon jävel måste ju förstöra för mig.
Eller jag förstör för mig själv.

Försökte lite på mitt poetryslam projekt. Det blev i vatten boken jag ska lämna in imorogn, vatten uppgiften jag inte viste om att vi hade. som min no lärare tyckte jag nog var dum i huvudet som inte hade gjort.
 Något som jag aldrig uppfattade att vi skulle göra.
Nej no är inte kul längre.
Eller min klass är inte kul längre.
Pest eller kolra?
Det finns så många elaka männiksor i den, folk som inte ens anstränger sig utan bara säger nerlåtande grejer.

Ska man vilja slänga stolar på sin klasskamrater under no lektioner och sen snänsa åt folk man oftast inte säger ett skit till?
Nej, ska man vilja lämna ett klassrum för att lärarna är blinda?

Man tappar nog synen som lärare. Underen fasad av falsket döljer sig dom riktigta eleverna som kommer fram på rasterna.
En faslkmur runt omkring dom. Under falska leände.

Varför ska alltid ett få tal personer får förstöra allting?
Nej jag tänker inte vara trevlig mot er heller längre. Jag äcklas nästan av er, att man kan vara såna jävla rövslickare.

Nej nu ska jag slcika röv åt en person, eller min mistanke är att jag gör det.
Fats annars så är det ärligt, eller nej det är inte ärligt. Men jag måste göra dte för att räddas hennes och mitt betyg.
Fan, sege jävel. Båda två.
Det händer alltid. jag gör ingenting om inte den andra också drar sitt strå till stacken. Det är en av mina regler. Jag drar mitt står till stacken sen blir jag jävligt sur om ingen annan lufter ett finger men jag gör fanimej inte den grejen också och driver på.
 
Nej bäst att börja med det där jävla arbetet som jag egentligen inte har tid , lust eller ork till att göra egentligen.
Jag kommer sova för lite och min kropp kommer ta stryk av det.
Jag kommer misslyckas med någonitng imorgon förmodligen no:n och jag kommer må jävlit dåligt av det.
Sen kund ejag inte förklara ordentligt varför jag inte kan vara med på no:n på tisdag men kan vara med efter på eftermiddagen.
Det är ingen jävel som fatta att jag inte mår bra av skolmiljön. Det är ingen som fattar att jag också vill vara med männiksor som bryr sig lite mer än 2 timmar varje vecka.
Skulle vara kul om någon kom på det.
Fast det är svårt, alla är så jävla upptagna av att putsa sin egen fasad utåt. Man bryr sig bara om vissa, dom som skriker. Dom som överdriver. Dom som är mer spänande att hjälpa och prata med. Dom som skriker att dte är synd om en.

Samma tankar som för länge sen.
Nej kom inte till baka till dom tankarna igen.
Skärpning håll fatsaden snyggt putsad och gråt dig till söms, det funkar det också. Det vet vi ju sen innan.

stora tankar i lilla berg-och dalbanan

Varför firar vi valborg?
"för att vi ska kunna supa."
Jo tack dagens ungdom är ju jävligt smart. fattar precis innerbörden av våra högtider.
Det får mig att fundera på om vi inte kan ta bort alla onödiga högtider?
Nyår, valborg och midsommar.
Ärligttalat folk blir ju hjärntvttade av allt.  och det känns ju jävligt bra att man går in för att supa ner sig.
Det är tragiskt, jävligt tragiskt.
Det känns fel att säga men ibland hoppas man att det händer något med folket som går in förmycket för supandet.

Själv var man hemma och had egäster, det var riktigt roligt, barndomskompis och hennes kompisar roligare än jag trodde. Låter säkert skitbull att man satt och spelade sälskapsspel och sedan åkte dom hem klockan elva.
J
Jo jag ses som en tönt.
Nej jag är inte ute och träffar mina kompisar speciellt ofta på helgkvällarna kan vara för att ingen bjuder med mig. Sen orkar jag inte "festa" på deras sätt. Jag ser ingen anledning att kröka som fan och sedan lägga upp en bild på bilddagbok med bildtexten "jag var trött dagen efter". Jag slipper onödiga bilder. Käns faktiskt jäkligt gött. 
Fast visst har jag fått höra att jag är jävligt tråkig. om enbart sitter vid datorn hella kvällen. men varför bjude ringen med någon som är jävligt tråkig  som man vet är ganska rolig egentligen?
Varför måste man alltid hem vid tio när man är med personen i fråga? "nej jag måstehem tio för min mamma ska hämta mig."
Jo men är det samma sak när du är ute och festar?
Nej jag måste sluta festa tio för min mamma ska hämta mig. Det är en sak jag inte förstår alls.

Nej valborg är jävlig överskattat, siesta festivalen är jävligt överskattad (festivaler i almänhet sitta utanför ett tält i tre dagar och supa, åk ut till skogen och gör samma sak, jävla nötter)
Alla tillstälningar som folk tolkar som festande och drickand eär jäkligt överskttade. Hur mysigt är det att bli ful när man blir det såmånga andra dagar om året?

Jag var tvungen att titta i blondibellas blogg efter som folke ti klassen pratar om den.
Mer dubbelmoralisk människa får man leta efter.
Nej hon ska inte supa på valborg hon ska ta dte lungt med familj och vänne roch mysa, hon såg plötsligt ingen anledning med att supa, i föregåände inlägg står det att det festas mycke toch är vilt nattliv.
Varför blir aldrig vettiga människor kända bloggare istället. Någon som är som mängden fast inte den blonda mängden?
Halva hennes blogg ligger nu på hennes kändiskap och hur mycket plåtningar hon gör. Och hur livet leker.
Men det tar ju tid att ta sig till topp. men det känns lite som att personer som inte vet så mycket ska veta allt.
Funderade lite på att skicka iväg vegan budskap lite som att "vet du hur vår jord förstörs och är inte alal lika mycket värda" och se om hon ändrade sin kost.
För om man är känd förebildsbloggare vill man ju nå ut med sitt budskap och vara moralisk rätt.

Nej nog pratat om henne, jag låter henne hålla på i sin värld, så sköter jag min värld.
I min värld där man mårdåligt på dagarna och bra på eftermiddagarna. Eller, ja hatar skolan och älskar aktiviteterna så som orkestern och männiksorna där omkring som man helst skulle villja tillbringa helldagar med alltid. Och dom i skolan an bara vill byta ut i närmaste pantaffär.
Där man kämpar med att stå ut dom sista fem veckorna och dom tre sita nationella proven och kanske om man har tur få ihop en fika med någon ibland, efter mycket intsiativ själv.

Deta blev ett kritiskt inlägg.
För att skilja dom andra åt.
Där jag mest abar skrivit av mig.
Där jag blev peppad av en okänd person när man blev glad att någon läste fast man vet att man egentligen bara har en läsare. 
Jag tror jag ska börja varigera mig. 
Det är faktiskt skönt att skriva kritiska inlägg också. Eller mer tänksprida som är ett mer använtbart ord i detta lägget. 
Ärligt talat så hatar jag att läsa om vad folk gör på dagarna i klockslag. Händer dte något intresant får man veta det ändå. och ärligttalat så tror jag ingen skylle brytt sig om jag åt en ostmacka till frukost eller gröt.  


stora tankar i lilla berg-och dalbanan

För en vecka sen jag mådde bra. Jag var på topp. Jag trodde allting bara kunde bli bättre. Jag had emänniskor som jag tyckte om runt mig. Enbart trevliga människor. 
Jag skrattade jag sprang, jag spelade jag hoppade jag var lykligt lottad.

På måndagen fattade man varför man hatar verkligheten. Att man verkligen inte tycker om den. Att man har haft det förbra. Att jag trivs bättre i grupp långt bort från verkligheten.  
Att allting bara seglar förbi och grått fats solen skinner. Att man inte är lykligare bara för att himmelen är blå och det är tiogradervarmt och knoppar slår ut.

Jag är trött på att komma hem från skolan och må dåligt. För att jag blir psysiskt nertryckt.
"stå ut det är bara nio veckor kvar" ja men jag bryr mig inte längre.
Jag skitter i om den är 9 veckor eller 1. Jag ska fan inte må dåligt varige gång jag kommer hem från skolan.
Men visst det är ju bara nio veckor så jag kan mådåligt det gör ju inget.

I torsdags var jag nära att kasta stolar på folk. Det skulle inte krävas mycket för att jag skulle lämna klassrummet. Jag klara inte av alla viktigpetrar som ska vara så jävla bra hella tiden. Som igebntligen inte är så jövla smarta utan bara gör fel och tror att dom är något.
Sedan blev jag sur på två andra i klassen när dom höll på.
Orka människor som torr att dom är roliga, fan jag ska aldrig låna ut en ända jävla penna mer, jag ska aldrig mer säga vilken lektion vi har elle rvad läxan är. Jag ska skita i allt.
Jag orkar inte att folk skojar med mig.
Jag blev skit sur och sa till (hör och häpnad jag käftade emot, förmodligen för jag är så jövla trött på alal fega jävlar)

Jo jag är jävligt lätt stött och alla jävla små oretvisor som ingen vuxen människo förstår eller ser gnagger sönder mig.
Hur fan kan folk vara så jövla blinda?
Hella jävla grundskolan består fan av mobbning. Om att överleva, vem går ut som en stark indevid och vem blir ner bryten?


Jag brötnästan ihop i söndags sista natten innan vi skulle hem. Stackars dom i samma rum. Jag vet inte om hur dom tog det när jag berättad eatt jag skulle kunna ta med en ak-5 till skolan och skjuta ner alla som stör mig.
Jag menar alvar ibland.
Jag är nog små psysik störd, i alla fall i skolan.
Men vad gör man om man inte orkar mer?

Ska man lägga sig och ligga platt och låta folk köra över en?

Jag skiter i om det "bara" är nio veckor kvar.
Jag kommer fan inte lägga mig nu. jag har bestämt mig. Även om det är ett helvete ska folk fan inte få bryta ner en.

stora tankar i lilla berg-och dalbanan



Jag spelade mig in på heleneholmgymansiets estetiska musiklinje.
(så nu behöve rjag bara ha goskänt i svenska engelska och matte och ändå komma in på gymansiet.;P)
Precis 35 poäng fick jag av 50 möjliga.
30 stycken spelade sig in av ca 130 sökande.
Det är bra det vet jag men jag är inte nöjd.
Bara för jag vet att folk fick fler poäng än mig och att jag alltid bara klara mig precis. Och för att det är ändå ganska självklart med instrumentet jag spelar. Käns lite "ja en saxofonist vi tar in henne".

Är jag dum i huvudet som tycker att jag är kass?


En sak stör mig att alla har så jäkla bra kontakt oc¨kså. Alla är så himla bra kompisar med varndra. " ska vi träffas i helgen som vi gjorde förra, och jag ringer dig och smsar."
Och alla är omtyckta och bli uppskattade och allting utom jag.
Det känns lite som att jag inte har några vänner.
Det är säkert så. Inga riktiga i alla fall.
Eller jo det har jag väl men varför vill ingen vara med en i så fall?
Sveriges tråkigatse person, Om det kommer till hundra höjdare anmäl mig.
Jag vinner nog.
Så länge får jag väl bara hör apå hur lykat folk pratar med varandra och bestämmer vad dom ska göra i helgen där telefonerna pipper eller ringer stup i kvarten, där folk tar sig tid att höra av sig för att göra någonglad utan att bestämma tid och sen aldrig göra det. Det har jag blivit jävligt bra på ny men efter som man aldrig får gensavar så är man bara jobbig och nej, då vill ingen prata med en. Det är naturenslag.
Känns också kul att veta att folk gör saker tillsammans och man aldrig blir tillfrågad.


Jag har blivit mycket osäkrare nu. Vi saker klara jag inte av, jag borde lära mig att kopla bort hjärnan.
Mitt självförtroänd eär borta. Den ända som tror på mig är min saxofon lärare. Fats hon är ganska posetiv av sig.

Men jag är så jäkla medelmåtta som kommer sluta med vovve(eller nej jag är allergisk), villa, volvo. Och jobba som fritidspedagog med kasslön. Och inte komma någonvart i livet.
Jag är alltid medelmåtta.
Alltid bara medel sån som inte syns som är för normal för att folk ska snacka om och inte har så "hög status" så folk ska snacka om den på det visset. Jag tror jag är ganska bortglömd.


Jag har fått dålig självbild och insett att den är sann. Fyfan. Fetto. Usch..
Äcklig äcklig äcklig...
Inte konstigt igentligen att folk tycker som dom tycker. Vad har jag att förvänta mig igentligen...
Stor och äcklig.

Min syster fyller årton också. Fyllde hon inte precis treton och blev tonåring och jag gjorde ett rebus kort till henne?
Ja, ja tiden går framåt i alla fall. :)

stora tankar i lilla berg-och dalbanan

Det värsta är väl igentligen att aldrig få höra att man räker till.
Att alltid bara få höra av samma personer samma sak. Att aldrig få en vink av vad andra tycker.
Att bara anses som jobbig.
Förmodligen är det det som spökar mest att aldrig veta vad folk tycker.
Jag kan inte vara mitt fulla jag när jag är med vissa personer i alla fall inte i början.
Att komma ny till ett gäng där alla har känt varandra i hundra år. Nej det är inte lätt att börja om.

Me, my self and I.
Kanske börde hålla mig till det. Stå och bara vara. Vara den tråkiga. Vara den som är där och sen när den är borta är det same shit.
Kanske räker. Skönt för alla amdra personer i min omgivning i så fall. Bara ja, ja skit samma liksom.
Att verkligen inte räka till alls.
Det skulle nästan kännas lättare än att ha det som nu.
Då skulle det vara som innan. Som i min egenstadsdel där folk inte skulle märka om jag trillade ihop och dog.

Det är värre när man kan smälta saker.
När man har hunnit smälta, är bättre ord.
När man vet varför.
När man inte vill ha tillbaka det som varit och är rädd för allting man gör.
Hur du klär dig hur du ska gå. allting för att människor ska få rätt uppfatning om att du är bra, en bra människa utan större problem och alltid vara glad pigg och allärt.
 
Allting blir utligt hella mitt betände. Fan...
Kopla av människa! Du är fan inte klok.

jag misslyckades på svenska nationella.
jag kommer aldrig höja mig.
Jag kommer in men det jävla mvg jag vill få betyder jävligt mycket. För om man inte uppnår så många sånna som möjligt är man kass. Skit kass.
Du är dålig. det betryder att folk får hacka ne rpå dig, dom ser ner på dig. Du är underlägsen.
Bara genom en sån sak att man är med i g engelska gruppen är man underlägsen. Inte lika mycket värld, elle rjo men du ska inte ha lika mycket respekt, det är okej att kasta ifrån sig komentarer.
vad tror dom det inte blir om jag bara får vg i svenska? Cpsomintekansittegetspårk hallå. ur dum i huvuet blir man?

Nej ingeting är lätt för tillfället. eller så är det jag som gör det svårare?
Rädd för ingeting? Nej. jag är rädd för det gamla. Rädd för att det nya. Rädd för en blandning rädd för att inte passa in.

Man kan väl sammanfata det med att det har varit bättre.

Om

Min profilbild